Kimo – en by i Oravais – numera Vörå kommun.
Oravais har mycket att erbjuda den kultur- och historieintresserade. Här utkämpades slaget mellan Sverige och Ryssland i 1808-09 års krig och i den lilla byn Kimo, ca 12 km från centrum, hade man redan på 1700-talet byggt upp en av landets viktigaste industrier i form av ett järnbruk.
Den enklaste beskrivningen hur du tar dig till Kimo, är att du svänger av från riksväg 8 i Oravais och fortsätter ”över Kyrkbackan”; följ skyltarna mot Alahärmä! Efter ungefär 4 km kommer du ut på ”Kimo rääton” och ser då en KIMO-skylt på högra sidan om vägen. Väälkomin ti byin! Efter ytterligare några kilometer kommer du in till centrum av byn, där du kan välja att köra åt två olika håll:
Fortsätter du rakt får du kringelikroka dig längs Kuckusvägen i 12 km för att komma ut till Tuckor, Vörå. Väglaget är kanske inte det bästa under vår och höst men annars är det en rätt prima och mycket naturskön rutt! Längs denna väg kan du t.ex. vika av till Vitmossens bronsåldersplats, där det bland annat finns en vandringsled. Vill du ha Kimos bästa utsikt kan du vandra upp till ”Kuckus krossin”, en stenkross med väldigt bra utsikt, längs vägen.
Svänger du däremot till vänster när du kommer till centrum av byn, kommer du efter bara några hundra meter till Kimo Bruk, vilket troligen är den mest kända platsen i Kimo. År 1703 grundades Kimo bruk och Oravais masugn av svensken Peter Heijke, som också ägde Orisbergs bruk i Storkyro. Kimo var en lämplig plats för järntillverkning eftersom här fanns bränsle, dvs. skog som gav träkol, forsar som gav vattenkraft och i och med närheten till havet. Hamnen i Oravais var speciellt viktig eftersom järnmalmen fraktades till bruket med skutor från Sverige. Kimo Bruk upplevde sin blomstringstid 1780-1806 då det blev ett av de största i Finland. Hamrarna på Kimo Bruk förädlade tackjärnet till bland annat stångjärn och spik och stämpeln KB erhöll vida gott rykte för sin höga kvalitet. Lite visste dåtidens bruksarbetare att platsen – ännu 200 år senare och av helt andra orsaker skulle vara välbesökt och ha ett gott rykte.
Fortsätter du förbi bruket kommer du efter ytterligare några kilometer till Kyroboas kvarn/teaterområde, där Oravais Teater idag gör övre bruket känt. Spelplatsen är en vacker sommaridyll med den gamla vattenkvarnen med anor från 1700-talet och Kimo å stilla flytande invid. Kvarnen är en ombyggnad av en av brukets hammarsmedjor från 1700-talet. Den första pjäsen ”Glöd i härdarna” hade premiär 4.7.1986. Redan efter första spelsäsongen såg man möjligheterna vid Kyroboas Kvarn. Maximal nytta av det natursköna området kunde man få om publiken fick följa med händelserna i 360 grader, med hjälp av en vridläktare. Det skulle dock dröja till hösten 1990 innan byggandet av vridläktaren – med 375 numrerade platser – påbörjades. Samtidigt som läktarbygget färdigställdes till sommaren 1991, flyttades den pampiga Staffansgården till Kyroboas från Kimo centrum – i ett enda stycke! Staffansgården fungerar idag som serveringslokal vid teaterföreställningarna, men även som kuliss, loge och klädförvaringsutrymme.
Teatern har haft störst framgångar med lokalt förankrade pjäser. Oravais Teater har varit med och alstrat många begåvade amatörskådespelare och framgångsrika teaterpersonligheter från nejden (bl.a. Erik Kiviniemi, Ann-Luise Bertell och Annika Åman) och kan med stolthet konstatera att ”skolningen” fortgår. Här hoppas vi kunna berätta viktiga berättelser, roa och beröra vår publik, ännu länge till.
En annan viktig aktör i byn är ungdomsföreningen och dess uf-lokal, eller ”lokaalin” i folkmun. Här ordnas bland annat morsdagslunch, bruncher, höst- och julfester. Även Kimo uf har en stark teatertradition och även här har spelats både fars, komedi och mindre egen skrivna shower och sketcher.
Eva Kullas som bott hela sitt liv i byn skildrar den på detta vis:
När man kommer ner för Blommisbacken och ser byn framför sig blir man glad. En jordbrukarby där åkrarna och gårdarna är väl skötta. Här har funnits och finns föreningar som gjort och format byn och talkoandan har varit god under min tid. För 50 år sedan skulle skolan räddas, ny skola byggdes och dagis kom till byn. En stor renovering av uf-lokalen genomfördes för 35 år sedan, den är och har varit en fin fest- och mötesplats och har fostrat fina ungdomar att vara aktiva i olika samhällsevenemang. Under min tid har funnits Mejeri, 3 butiker, bank, som inte finns mera, liksom posten. Kimo drillflickor som lärarinnan Greta Björkqvist lärde upp, är ett fint minne då de uppträdde med Oravais blåsorkester och kom ner för bruksgatan en vacker vårdag. Så finns vårt vackra Kimo Bruk och Kyroboas teater, som har många besökare, som får fina minnen av besöken. Tror att byn har goda framtidsutsikter. Byn har fått lära känna olika kulturer under de senaste åren, då människor från olika länder kommit hit, skolan som inte är stor har varit en tillgång då barnen haft olika språk. De nyanlända har köpt hus här, vi har fått arbetskraft och de trivs.
I byn finns daghem och skola och invånarantalet torde vara ca 300 personer. Här finns även ett skolmuseum, en vandringsled, vintertid fina skidspår som går ända till Komossa. Även om byn är relativt liten så finns här ganska många arbetsplatser, många bybor försörjer sig på sina mjölkgårdar, grishus eller som köttdjurs uppfödare. Ifall ni någon gång ätit ett bröd från Oravais hembageri så kan jag meddela att det med all sannolikhet är bakat i Kimo och har du köpt färdigt stekta plättar från Riitan Herkku är de också med stor sannolikhet stekta i Kimo.
En liten bit efter Kyroboas delar sig vägen i Baggas, tar du då till vänster kommer du till Komossa, till höger kommer du runt Röukas träsk till Keskis. Men hursomhelst har du nu lämnat Kimo.
Vad är då det bästa med Kimo? Lugnet på landsbygden, relativt nära till allt, 5 minuter till Oravais centrum, 20 minuter till Vörå och till Vasa tar vi oss på ca 40 minuter. Grannar på lagom avstånd, bostad mitt i naturen och tryggheten i att alla känner alla. Här är det verkligen vackert att färdas på cykel en sen sommarnatt, och här behövs egentligen inte några vandringsleder för att vandra omkring i skog och mark.
Sommaren 2019 var kimobon Maria ”Mimmi” Heikkilä byainfluenser och mer om vår fantastiska by kan du läsa i hennes 12 inlägg med taggen byainfluenser. Länken hittar du här: Mimmi: Byainfluencer (mariaheikkila.blogspot.com).
Varmt välkommen till Kimo! Reservera god tid, håll hastigheten och tveka inte att fråga de vänliga Kimoborna om köranvisningar samt tips och idéer!
Gunilla Lillbacka
Uppgifterna om Månadens by i Österbotten för februari är från webbplatsen aktion.fi.
Foto: Åsa Tallgren
